Gravid!

Har inte skrivit på snart ett år. Ska uppdatera läget sen, ordentligt. Men nu meddelar jag bara att jag är gravid med äggdonationsbebis, en son, som har nedkomst om ca 6-8 veckor. ❤️ Han är "gjord" i Riga på Ava clinic där. :)

Slutet.

Vi ska separera. V. 21 skulle lilla embryot in i mig. Nu blir det inte så. Återigen har jag "mist" mitt älskade barn. :'(
Jag kommer att åka till Estland för att göra embryoadoption. Det blir senare. För nu måste jag läka min själ ett tag. :'(

Inget händer.

Allt står still. Evig väntan. Men tänker på detta varje dag. Ikväll blev verkligen skittråkig. Makens son, 19 år, har varit så omtänksam och snäll och stulit pengar från oss. Blev så himla arg, ledsen och besviken. I vårt sovrum har vi en burk med pengar där vi samlar till en bröllopsresa. (Som vi tyvärr inte kunnat fara på). Och erkänner gör han ju inte. Usch. Usch. :'( Så ledsen på honom.

Börja träna och förbereda.

Jo. Jag ska börja förbereda min kropp nu. Minska/slopa kaffet. Börja promenera. Äta bättre. Just nu lever jag ju inte det allra nyttigaste livet. Men nu ska jag allt försöka ta mig i kragen och röra på mig mer. Får väl uppdatera över hur det går.

Bara :'(

Ja, det är bara ledsamt alltihop.

Kliniken har ringt.

I eftermiddag ringde Linda från kliniken. MAJ. I maj är det vår tur. Vår donator är ny. Hon matchar mig väldigt bra. Helt och hållet faktiskt. Samma ögonfärg, längd, vikt, hårfärg. Det är oväsentligt för mig. Huvudsaken att hon har några ägg.
Pratade länge med ssk Linda. Hon var så himla bra att prata med. Förstående. Lyssnade. Det var skönt. Maken kan jag tyvärr inte prata med. Eller jo - jag försöker. Han har väldigt svårt för det. :'( Det är väldigt tärande på relationen.
God natt

Känslan

Teckningen visar en del. Känner mig så ensam med dessa känslor. Dippat i två dagar nu. Måste komma upp, ur detta. På något vis.

Skådespel

Jag är ett enda skådespel. Jag är inte särskilt glad. Nej.
Men jag beter mig. Jobbar. Äter. Städar. Tvättar. Men gnistan. Den som fanns förut. Den har slocknat. Finns inte mycket låga kvar längre.
Är mycket ledsen. Gråter mycket. Själv. Just för att jag vet att min närmaste omgivning inte skulle kunna hantera det.
När ska smärtan gå över?

Tankar i natten.

På jobbet nu. Köpte energidryck innan. Känt mig relativt pigg - tills nu. Kämpar för att hålla mig vaken. Snart börjar morgonsysslorna..
Vill hem och sova. Men bara tre timmar kvar tills jag får det. Kämpa på.
Nu larmar det. Så får skriva mer sen.

Förstår faktiskt inte.

Det här börjar vara alldeles för jobbigt. Förstår verkligen inte varför fler inte donerar. Det är ju inte ett BARN som doneras. Varje månad går ju ägg till spillo när de har ägglossning. Men att ge ett ägg till ngn som verkligen behöver det - då blir det plötsligt så himla stort och svårt..?! Ett ägg som man ändå går till "spillo"!
Jag är så himla arg på allt. Hatar allt. Och ska till på köpet jobba inatt - utan sömn. Men flera timmars gråt i ögonen. Avskyr.

April...

De har ringt från Umeå. Eventuellt april. KANSKE alltså. Och då är vi ändå högprioriterade. Fy fan, om jag hade några ägg hade jag donerat för fullt. Ja - jag vet att jag är partisk, men jag vet också hur barnlösheten känns. DET vet inte de som har barn. Jag är ledsen, arg, frustrerad och full av så jäkla mycket smärta.

En egen korsdonator hade verkligen behövts. Men då måste man ju ha vänner också. Hoppsan. Då var det ju kört. Mitt umgänge är ju 40 + och räknas som för gamla.

Vilket skit.

Skitdag!

En riktigt crappig dag igår. Städade nedervåningen. Det var behövligt. Mycket behövligt. Önskar jag kunde fått mer hjälp med städningen eftersom vårt hus är så himla stort, men men.
Stöp i säng kl 23 och grät och grät. Vid 3 vaknade maken, vi pratade och jag fick dryfta känslor. Hatar att känna denna tomheten. Konstant och ständigt.

Så himla besviken.

Känner mig så himla besviken på kliniken. De skrev att de skulle höra av sig INNAN jul. Nu är det över två veckor sen jag fick mailet. Usch.
Och så ska man försöka få livet att rulla på. Det är som om mina familjemedlemmar inte alls förstår att jag är en människa med behov också. Finnas till för andra det ska jag göra, ständigt, alltid, jämt. Men jag då? Ibland känner jag bara "blä" rent ut sagt. Och det är precis vad jag känner nu. Min sorg glöms bort. Jag menar inte att det ska ältas - men lite tyst förståelse för att jag kanske behöver få återhämtning mellan alla turer.
Så god natt.

Första vardagen.

Idag är det första vardagen efter dessa juldagar. Kanske dr bemödar sig att ringa idag? Tycker verkligen inte de ska säga att de ska skriva att de ringer en viss dag och sen inte gör det. Blir så besviken om och om igen i hela denna karusell.
Julen var trevlig. Juldagen blev jag så magsjuk så fy fasen. Huvva. Fick liv att sjukskriva mig. Är inne på andra dygnet, är piggare, men kan inte äta än. Ingen fara över att behöva våndas över att julmaten lagt till nå kilon. Snarare tvärtom.

Innan jul....?!!

Dr. Sol skulle ringa innan jul. Idag är det fredag, dvs. sista vardagen innan jul. Inget samtal från dr Sol. Hoff. Varför kan de inte hålla när de sagt att de ska ringa?

:)

Fick mail.

Sorgens beklädnad.

Ler, skrattar, drar något skämt, hålla masken, inte visa - för annars blir det obekvämt för alla andra. Hade jag sagt hur mörka mina tankar nu...
Optimist.
Glädje.
Styrka.
Frid.
Sinnesro.
Samtliga ovanstående ord: vänligen tag min kropp i besittning. Jag har varit så jäkla stark förut. Och nu? Ett asplöv.

Skulle ju ruvat nu.

Idag skulle det ha varit ruvardag 3... Usch, är så trist. Så fruktansvärt tråkigt. Har inte fått nå samtal från kliniken än heller. Mailade ju i torsdags för att få veta NÄR dr Sol menade att "till våren" är. Ett samtal handlar om det handlar om max fem minuter...suck

Sorgen.

Det är en sådan sorg. Och här tar jag femanest och proggisarna helt i onödan. Eller ja - det är ju för att återfå normalitet och mens. Men mår sjukt jävla spyilla. Försöker tänka positivt. Låtsas intala mig själv. Sånt skitsnack. :/ Ljuger ju för mig själv om jag inte låter mig känna. God natt. Kram

Ont

Så fysiskt ont i hjärtat. Tagit ledigt inatt, sjukanmält mig. Orkar inte. Jag är fortfarande vaken. Sen 4.15 igår morse har jag sovit tre timmar.
Tom. En sådan tomhet.