Mått toppen!
Har mått toppen idag. :) Strålande sol ute och varmt var det också. Har trots det tillbringat dagen inomhus med att städa. Mitt i allt städande höll jag på glömma eftermiddagspuffarna kl. 15. Kom på det 15.30. En halvtimme hit eller dit...
Spraydag 10 idag.. borde börja närma sig att jag får min blödning snart tycker jag...?
Annars har jag inte något nytt att berätta. Har som sagt mått mycket bra idag. Inget illamående eller trötthet... Bara en månad kvar till IVF. Längtar, längtar...
Har även varit i kontakt med en klinik i Estland. Vi vet ju inget om min kvalité på äggen, så ffall det är så att vi behöver äggdonation så ska vi fara till Estland. Det är ingen väntetid. Från första kontakt till insättning tar det bara 6-8 veckor om man har sina blodprov tagna. Det är ju helt super! Fick även en lista på deras äggdonatorer, dvs. vikt, längd, ögonfärg, hårfärg osv.. Så det är ett alternativ ifall mina eggs inte duger.
Fredagsmys väntar, har tänt en massa ljus, laddat med godis och ska kika på Idol.
Kram,
M
Spraydag 10 idag.. borde börja närma sig att jag får min blödning snart tycker jag...?
Annars har jag inte något nytt att berätta. Har som sagt mått mycket bra idag. Inget illamående eller trötthet... Bara en månad kvar till IVF. Längtar, längtar...
Har även varit i kontakt med en klinik i Estland. Vi vet ju inget om min kvalité på äggen, så ffall det är så att vi behöver äggdonation så ska vi fara till Estland. Det är ingen väntetid. Från första kontakt till insättning tar det bara 6-8 veckor om man har sina blodprov tagna. Det är ju helt super! Fick även en lista på deras äggdonatorer, dvs. vikt, längd, ögonfärg, hårfärg osv.. Så det är ett alternativ ifall mina eggs inte duger.
Fredagsmys väntar, har tänt en massa ljus, laddat med godis och ska kika på Idol.
Kram,
M
Blödning!!
... eller inte? Jag måste skratta åt mig själv och måste bara dela med mig av detta.
Jag går på toaletten och när jag är klar upptäcker jag till min lycka att jag fått "blod" på mitt finger. Jag tänker: "Åh... nu måste jag skynda mig och ringa kliniken!" Jag tvättar händerna.. och tvättar.. och det där förbenade blodet går inte bort! Tittar närmare: NAGELLACK!
Jag pysslar nämligen med nail art och tidigare idag köpte jag nytt nagellack som jag testade göra water marbling med. (testa det! Fruktansvärt snyggt. kolla på youtube. http://www.youtube.com/watch?v=OO3NO29L50U)
Alltså.. TÄNK om jag hade ringt kliniken och berättat att jag fått min kära blödning, för att sen måsta ringa till dem och säga: "ehm... jo, det var nagellack."
Kram,
flummiga M
Jag går på toaletten och när jag är klar upptäcker jag till min lycka att jag fått "blod" på mitt finger. Jag tänker: "Åh... nu måste jag skynda mig och ringa kliniken!" Jag tvättar händerna.. och tvättar.. och det där förbenade blodet går inte bort! Tittar närmare: NAGELLACK!
Jag pysslar nämligen med nail art och tidigare idag köpte jag nytt nagellack som jag testade göra water marbling med. (testa det! Fruktansvärt snyggt. kolla på youtube. http://www.youtube.com/watch?v=OO3NO29L50U)
Alltså.. TÄNK om jag hade ringt kliniken och berättat att jag fått min kära blödning, för att sen måsta ringa till dem och säga: "ehm... jo, det var nagellack."
Kram,
flummiga M
Spraydag 9.
Okej, befinner mig på spraydag 9.
Jag är sjukt noga med spraytiderna. 7, 15, 23. Undrar om alla är så tidsnoga som jag är?
Jag vet inte om man måste vara så exakt, men jag vill vara så noga som det bara går så jag inte behöver gå gräma mig i att jag inte följde restriktionerna till punkt och pricka.
Min man har börjat läsa en massa som IVF och sånt - vilket känns skönt. Han fick även ett häfte från IVF-kliniken som var riktat till mannen - väldigt bra att de gjort såna.
Jag kanske ska nämna också att vi inte är helt öppna med vår omgivning om vad vi går igenom. Det är endast ett fåtal som vet. Vi bor i en liten by och jag känner att ju färre som vet - desto bättre. De som vet är min familj, ett par barndomsvänner och två kollegor. Det är därför jag förhåller mig anonymt i bloggen. De som vill veta mer om mig kan maila på [email protected] :) Inte ens mina svärföräldrar vet - och inte heller min mans barn. Att vi inte berättat för hans barn beror på att barnens mamma gärna ställer till intriger. Hon vill inte gärna att vi ska vara lyckliga och jag tänker inte utsätta mig för onödig stress nu.
Har funderat på en sak... det är detta med aborter. Dvs. att använda abort som något slags preventivmedel. Jag vet en kvinna som gjort sex aborter totalt, varav fyra stycken var inom loppet av tre år. Jag blir något upprörd över sånt här. Antingen skyddar man sig mot oönskade graviditeter - eller så tar man emot de liv man begåvas med.
Nej.. nu åter till studierna.
Kram,
M
Jag är sjukt noga med spraytiderna. 7, 15, 23. Undrar om alla är så tidsnoga som jag är?
Jag vet inte om man måste vara så exakt, men jag vill vara så noga som det bara går så jag inte behöver gå gräma mig i att jag inte följde restriktionerna till punkt och pricka.
Min man har börjat läsa en massa som IVF och sånt - vilket känns skönt. Han fick även ett häfte från IVF-kliniken som var riktat till mannen - väldigt bra att de gjort såna.
Jag kanske ska nämna också att vi inte är helt öppna med vår omgivning om vad vi går igenom. Det är endast ett fåtal som vet. Vi bor i en liten by och jag känner att ju färre som vet - desto bättre. De som vet är min familj, ett par barndomsvänner och två kollegor. Det är därför jag förhåller mig anonymt i bloggen. De som vill veta mer om mig kan maila på [email protected] :) Inte ens mina svärföräldrar vet - och inte heller min mans barn. Att vi inte berättat för hans barn beror på att barnens mamma gärna ställer till intriger. Hon vill inte gärna att vi ska vara lyckliga och jag tänker inte utsätta mig för onödig stress nu.
Har funderat på en sak... det är detta med aborter. Dvs. att använda abort som något slags preventivmedel. Jag vet en kvinna som gjort sex aborter totalt, varav fyra stycken var inom loppet av tre år. Jag blir något upprörd över sånt här. Antingen skyddar man sig mot oönskade graviditeter - eller så tar man emot de liv man begåvas med.
Nej.. nu åter till studierna.
Kram,
M
läst bloggar..
och inte hittat en enda som blivit gravid på sin första ivf...
Hopp och förtvivlan..
Idag har jag mått bättre.
Jag grät i princip hela kvällen igår. Kändes bara så himla piss.
Blev väldigt rörd av kommentarerna jag fått på mina inlägg. :)
Det var en som tyckte att jag borde skrivit och klaga på att utredningen tagit så lång tid. Ja, det är något jag kommer att göra. Men just nu är det inte en prioritering. Ska försöka att bara må bra hela tiden - ska försöka att inte vara upprörd. Det är inte så lätt - men jag ska försöka.
Jag har en kurs kvar av min utbildning, har talat om för min lärare hur läget är och hon sa att jag inte behöver känna stress. Det var helt okej om jag lämnade in en del arbeten även efter kursens avslut. Vad skönt.
Sprayat i en vecka nu... undrar när blödningen kommer? Har ingen aning om vad som brukar vara normalt?
Nu kika på Idol.
Kram,
M
Jag grät i princip hela kvällen igår. Kändes bara så himla piss.
Blev väldigt rörd av kommentarerna jag fått på mina inlägg. :)
Det var en som tyckte att jag borde skrivit och klaga på att utredningen tagit så lång tid. Ja, det är något jag kommer att göra. Men just nu är det inte en prioritering. Ska försöka att bara må bra hela tiden - ska försöka att inte vara upprörd. Det är inte så lätt - men jag ska försöka.
Jag har en kurs kvar av min utbildning, har talat om för min lärare hur läget är och hon sa att jag inte behöver känna stress. Det var helt okej om jag lämnade in en del arbeten även efter kursens avslut. Vad skönt.
Sprayat i en vecka nu... undrar när blödningen kommer? Har ingen aning om vad som brukar vara normalt?
Nu kika på Idol.
Kram,
M
Vår fruktansvärda utredning.
Så här har vår resa sett ut hittills.
2005 november - påbörjar utredning. Får lämna blodprov cd 19, 21 och 23 i tre månader. Ingen ägglossning påvisades. Får pergotime. Ingen ägglossning då heller. Vi hör sen inget från kvinnokliniken på sex månader. Läkaren tyckte vi skulle "avvakta" ifall jag blev gravid.
2006 - Blir nerkallade till kvinnokliniken. Sätts återigen in på pergotime. I fem månader lämnar jag återigen blodprov cd 19, 21 och 23. Ingen ägglossning. Läkaren vill återigen "avvakta".
2007 - Återigen pergotime i tre månader. Ingen ägglossning.
2008 - Total tystnad från kvinnokliniken under hela året.
2009 - Blir nerkallade i mars, jag talar om för läkaren att jag tycker att det har gått alldeles för lång tid. Försöker förklara hur detta tar på mitt psyke. Detta eviga avvaktande. Läkaren tycker att vi ska göra en titthålsoperation till hösten för att kolla passage i äggledarna. Operation i september som visar just endometrios! Gaah.. jag sa ju det! Behandling startar direkt med Suprecur i sex månader.
2010 - Avslutar suprecur i mars. Läkaren vill avvakta i sex månader eftersom han tror att behandlingen med suprecur kan ha gjort mig fertilare. Så var det ju naturligtvis inte. Kallas ner i november, läkaren säger att han ska skicka remiss till Umeå IVF-klinik och önskar oss lycka till.
2011 - Kallas till IVF-kliniken, 20 sept och påbörjar förberedande behandling för IVF.
Känner en viss bitterhet idag.. Jag vet idag att utredning gick fel till. Alldeles för länge.. Hade jag vetat det som jag vet idag så hade jag direkt tagit kontakt med kliniken i Umeå. De gör även utredningar.
2005 november - påbörjar utredning. Får lämna blodprov cd 19, 21 och 23 i tre månader. Ingen ägglossning påvisades. Får pergotime. Ingen ägglossning då heller. Vi hör sen inget från kvinnokliniken på sex månader. Läkaren tyckte vi skulle "avvakta" ifall jag blev gravid.
2006 - Blir nerkallade till kvinnokliniken. Sätts återigen in på pergotime. I fem månader lämnar jag återigen blodprov cd 19, 21 och 23. Ingen ägglossning. Läkaren vill återigen "avvakta".
2007 - Återigen pergotime i tre månader. Ingen ägglossning.
2008 - Total tystnad från kvinnokliniken under hela året.
2009 - Blir nerkallade i mars, jag talar om för läkaren att jag tycker att det har gått alldeles för lång tid. Försöker förklara hur detta tar på mitt psyke. Detta eviga avvaktande. Läkaren tycker att vi ska göra en titthålsoperation till hösten för att kolla passage i äggledarna. Operation i september som visar just endometrios! Gaah.. jag sa ju det! Behandling startar direkt med Suprecur i sex månader.
2010 - Avslutar suprecur i mars. Läkaren vill avvakta i sex månader eftersom han tror att behandlingen med suprecur kan ha gjort mig fertilare. Så var det ju naturligtvis inte. Kallas ner i november, läkaren säger att han ska skicka remiss till Umeå IVF-klinik och önskar oss lycka till.
2011 - Kallas till IVF-kliniken, 20 sept och påbörjar förberedande behandling för IVF.
Känner en viss bitterhet idag.. Jag vet idag att utredning gick fel till. Alldeles för länge.. Hade jag vetat det som jag vet idag så hade jag direkt tagit kontakt med kliniken i Umeå. De gör även utredningar.
Ensamheten...
Stod och lagade middag när en våg sköljde över mig.
Jag stod där och stekte bacon, medans tårarna rann...
.. de rinner än...
Jag känner ingen som gått igenom detta,
jag känner ingen som har det som jag.
Jag har ingen att dela detta med.
Jag kan känna mig så ensam.
Ingen att ventilera med.
Min man har barn sen tidigare.
Hans barnlöshet gäller ju bara hans och min barnlöshet.
För honom är inte detta lika starkt -
och det förstår jag eftersom han har barn.
Önskar bara han kunde förstå vilken pärs det är.
Kan känna mig så ensam...
Usch... deppdag så det sjunger om det.
Jag stod där och stekte bacon, medans tårarna rann...
.. de rinner än...
Jag känner ingen som gått igenom detta,
jag känner ingen som har det som jag.
Jag har ingen att dela detta med.
Jag kan känna mig så ensam.
Ingen att ventilera med.
Min man har barn sen tidigare.
Hans barnlöshet gäller ju bara hans och min barnlöshet.
För honom är inte detta lika starkt -
och det förstår jag eftersom han har barn.
Önskar bara han kunde förstå vilken pärs det är.
Kan känna mig så ensam...
Usch... deppdag så det sjunger om det.
Dubbla känslor...
Spraydag 7 idag. Dubbla känslor inför denna resa. Jag har verkligen längtat efter IVF så länge. Men om detta inte går vägen innebär det även att jag måste börja bearbeta och acceptera min barnlöshet. Jag kommer inte att kunna göra det. Inom mig finns känslan med rädslan: Jag kommer inte att bli mamma. Samtidigt som jag tänker: Om ett år kanske jag har min efterlängtade son/dotter i min famn. Det barn som jag redan har älskat i så många år.
Jag kan inte rå för mina känslor.. jag är bara så rädd att jag en dag måste acceptera att jag kommer att förbli barnlös...
Jag kan inte rå för mina känslor.. jag är bara så rädd att jag en dag måste acceptera att jag kommer att förbli barnlös...
Vår resa...
Jag började längta efter barn tidigt. Det var inget jag delade med mig av till andra och jag försökte inte heller att bli gravid med mina första pojkvänner. Jag åt p-piller. Besvärades redan i ungdomen av hemska menssmärtor, oregelbunden mens och faktiskt redan då en känsla av att jag inte kan få barn - konstigt nog.
Jag minns att en vän till mig sa "Du kommer att bli den första i vår klass att skaffa barn!" Vi var nog ca 16 år då.. Nej.. jag blev inte först - jag är snarare sist.
Jag slutade med p-piller när jag var 19. Det var som att jag kände på mig att det ändå inte kommer att bli något. Det blev det inte heller. Jag började min utredning när jag var 22, idag är jag 28. Vi utreddes i fem år! Jag åt pergotime i flera omgångar, aldrig visade blodproven som jag tog tre ggr per månad att jag hade någon ägglossning. Vår läkare Tidigt sa jag till min läkare att jag tror att jag har endometrios. Jag hade läst om allt på internet och det stämde verligen in på mig. Det tog tre år innan han gjorde en laparaskopi som bekräftade vad jag trodde. Suprecur i sex månader, sen skulle vi återigen avvakta... Jag tycker att det varit ett ständigt "avvaktande". Efter att vi "avvaktat" i nästan ett år blev vi inkallade för att få veta att vi var färdigutredda och remiss till Umeås IVF-klinik skulle skickas. Hoppet tändes i mig! Äntligen!! Nu kanske?? Läkaren sa att det var ca en månads väntetid... Jo, säkert...
Nu är vi igång iaf. Jag sprayar nu med Suprecur (inne på 6e dagen) som är en medicin som ska "släcka ner" systemet nertill. Det ska undvik spontan ägglossning (fast jag har ju inte ens ägglossning...) Jag tar medicinen 7.00, 15.00 och 23.00. Bara att ställa klockan de lediga dagarna och spraya på. Biverkningarna har kommit. Hade ett rent helvete när jag behandlades med Suprecur mot endometriosen och det var ett halvår. Så jag vet ju vad jag har att vänta. Hittills är det tröttheten som slagit på mig och illamående. Jag ska spraya på tills jag får en blödning (ca 2 veckor beräknas det behövas spraya). Då ska jag kontakta IVF-kliniken som talar om när jag ska börja med att injicera mig själv med spruta en gång per dag. Sprutan gör så att äggen växer (om jag ens har några ägg?). 6e sprutdagen ska jag lämna blodprov. 9e sprutdagen ska jag göra ultraljud så de ser hur äggen vuxit...
Ska berätta om vårt första besök på IVF-kliniken i tisdags.
Umeå universitetssjukhus är stort. Vi hade tid kl 11. När vi väl lyckats hitta en parkering var klockan 10.40. Ja, men vi hade ju gott om tid. Jag var stressad, vresig och nervös.
Väl inne på sjukhuset letar vi upp Kvinnokliniken på en gigantisk tavla. Vi hittar den och ser hur vi ska gå. Den låg låååångt bort. Jag sa till min man att vi skulle skynda oss för jag ville hinna gå på toa och pinka innan gynundersökning. Vi ilade iväg, när vi väl hittat till Kvinnokliniken var det kö. Drog en lapp.. var några kvinnor före mig. Klockan var nu tio i elva.. vad något stressad. Det blev mitt nummer och jag anmälde mig. "Men du finns inte i datorn...?"säger kvinnan bakom glaset. "Va?!" vräker jag ur mig och hinner tänka: "Har de glömt att boka in oss? Har vi kommit på fel dag?" Fast jag hade ju kollat på kallelsepapperen 100000 ggr, så det var rätt dag.
"Vilken läkare ska du träffa?" undrar hon. "Tell Jakobsson", svarar jag uppgivet. "Jahaa.. då ska du väl till IVF-kliniken?" undrar hon.
"Ja, var är jag nu då?"
"Kvinnokliniken", svarar hon.
"Men Gud.. oj, ja, men var ligger IVF-kliniken?!!" nu är jag riktigt stressad, klockan är fem i elva. Jag måste hinna pinka! Hatar dessutom att komma försent. Hon försökte förklara, men kom till slut fram till att vi borde gå tillbaka till stora entrén och kolla på tavlan. "Okej, tack!"
Jag grabbar tag i min man och säger att vi måste springa.. vi joggar lite fint där i korridorerna, tillbaka till entrén. Vi hittar IVF-kliniken.. och den ligger också låååångt bort. Bara att rusha lite till. Vi hittar till IVF-kliniken. Det är tomt i väntrummet. Det står en liten fin soffa och två fåtöljer där och i taket hänger en TV. Det var väldigt litet och mysigt. På en dörr står det IVF-kliniken reception - den är låst. Jag knackar. Ingen öppnar. Mer stress. Men nu måste jag på toa! Klockan blir fem över elva. Finns inte en människa där. Jag är stressad till tusen nu. Försöker läsa "Sköna Hem", men bläddrar bara förbi allt. På TVn är det Kalle Moraeus. Min man gillar honom.. Lägger ifrån mig tidningen och ber min man leta upp någon att fråga om vi är på rätt ställe. Han hittar en sköterska (som inte hörde till kliniken) som sa att vi var på rätt ställe. Vi väntar vidare... 11.15 kommer en kvinna, låser upp receptionen och ursäktar att vi fått vänta. De hade haft APT som drog ut på tiden. Phuuu... kan andas ut. Vi betalar, anmäler oss och sätter oss ner igen för att vänta. Vi hinner inte vänta många minuter förrän Dr. Tell Jakobsson kommer. Vi går in till hans rum. Han går igenom våra journaler, höjer på ögonbrynen när han ser att vi varit under utredning i hela fem år. Han tyckte det var så väldigt lång tid mellan all dokumentation. Javisst, det var ju då som det skulle "avvaktas" - självklart fanns inget att dokumentera då. Läkaren går igenom hur behandlingen kommer att gå till, han visar för min man (jag har ju läst på om ALLT och kunde hela processen). På gynundersökningen kunde han se en endometrioshärd och en ägglossning som antingen varit eller var på gång. Vi hade verkligen superdundertur för Suprecur ska startas på 21a cykeldagen, och just den dagen var 21a cykeldagen. TUR!!! Var tredje par blir gravida med IVF, man får två försök gratis - tidigare tre (typiskt). Efter en timme hos läkaren var vi klara. Vi hade tid en timme senare hos en sköterska som skulle gå igenom medicinerna med oss. Vi gick ner till apoteket och hämtade ut alla mediciner. Betalade 1800 för dem, resten går på högkostnadsskyddet. 10.000 kr gick alla mediciner på. EN spruta kostar 3500. Vansinne alltså. Och fulladdade med hormoner.
Tänk om bebis äntligen blir av nu...
Sprayade första dagen kl 7,15 och 23. Ändrade andra dagen till 7.30, 15.30 och 23.30. Och så har det rullat på... illamående och trötthet.. hittills. Inga värmevallningar - än.
Resan har börjat... jag hoppas, jag hoppas...och längtar.. och samtidigt tror jag det kommer skita sig totalt..
Jag minns att en vän till mig sa "Du kommer att bli den första i vår klass att skaffa barn!" Vi var nog ca 16 år då.. Nej.. jag blev inte först - jag är snarare sist.
Jag slutade med p-piller när jag var 19. Det var som att jag kände på mig att det ändå inte kommer att bli något. Det blev det inte heller. Jag började min utredning när jag var 22, idag är jag 28. Vi utreddes i fem år! Jag åt pergotime i flera omgångar, aldrig visade blodproven som jag tog tre ggr per månad att jag hade någon ägglossning. Vår läkare Tidigt sa jag till min läkare att jag tror att jag har endometrios. Jag hade läst om allt på internet och det stämde verligen in på mig. Det tog tre år innan han gjorde en laparaskopi som bekräftade vad jag trodde. Suprecur i sex månader, sen skulle vi återigen avvakta... Jag tycker att det varit ett ständigt "avvaktande". Efter att vi "avvaktat" i nästan ett år blev vi inkallade för att få veta att vi var färdigutredda och remiss till Umeås IVF-klinik skulle skickas. Hoppet tändes i mig! Äntligen!! Nu kanske?? Läkaren sa att det var ca en månads väntetid... Jo, säkert...
Nu är vi igång iaf. Jag sprayar nu med Suprecur (inne på 6e dagen) som är en medicin som ska "släcka ner" systemet nertill. Det ska undvik spontan ägglossning (fast jag har ju inte ens ägglossning...) Jag tar medicinen 7.00, 15.00 och 23.00. Bara att ställa klockan de lediga dagarna och spraya på. Biverkningarna har kommit. Hade ett rent helvete när jag behandlades med Suprecur mot endometriosen och det var ett halvår. Så jag vet ju vad jag har att vänta. Hittills är det tröttheten som slagit på mig och illamående. Jag ska spraya på tills jag får en blödning (ca 2 veckor beräknas det behövas spraya). Då ska jag kontakta IVF-kliniken som talar om när jag ska börja med att injicera mig själv med spruta en gång per dag. Sprutan gör så att äggen växer (om jag ens har några ägg?). 6e sprutdagen ska jag lämna blodprov. 9e sprutdagen ska jag göra ultraljud så de ser hur äggen vuxit...
Ska berätta om vårt första besök på IVF-kliniken i tisdags.
Umeå universitetssjukhus är stort. Vi hade tid kl 11. När vi väl lyckats hitta en parkering var klockan 10.40. Ja, men vi hade ju gott om tid. Jag var stressad, vresig och nervös.
Väl inne på sjukhuset letar vi upp Kvinnokliniken på en gigantisk tavla. Vi hittar den och ser hur vi ska gå. Den låg låååångt bort. Jag sa till min man att vi skulle skynda oss för jag ville hinna gå på toa och pinka innan gynundersökning. Vi ilade iväg, när vi väl hittat till Kvinnokliniken var det kö. Drog en lapp.. var några kvinnor före mig. Klockan var nu tio i elva.. vad något stressad. Det blev mitt nummer och jag anmälde mig. "Men du finns inte i datorn...?"säger kvinnan bakom glaset. "Va?!" vräker jag ur mig och hinner tänka: "Har de glömt att boka in oss? Har vi kommit på fel dag?" Fast jag hade ju kollat på kallelsepapperen 100000 ggr, så det var rätt dag.
"Vilken läkare ska du träffa?" undrar hon. "Tell Jakobsson", svarar jag uppgivet. "Jahaa.. då ska du väl till IVF-kliniken?" undrar hon.
"Ja, var är jag nu då?"
"Kvinnokliniken", svarar hon.
"Men Gud.. oj, ja, men var ligger IVF-kliniken?!!" nu är jag riktigt stressad, klockan är fem i elva. Jag måste hinna pinka! Hatar dessutom att komma försent. Hon försökte förklara, men kom till slut fram till att vi borde gå tillbaka till stora entrén och kolla på tavlan. "Okej, tack!"
Jag grabbar tag i min man och säger att vi måste springa.. vi joggar lite fint där i korridorerna, tillbaka till entrén. Vi hittar IVF-kliniken.. och den ligger också låååångt bort. Bara att rusha lite till. Vi hittar till IVF-kliniken. Det är tomt i väntrummet. Det står en liten fin soffa och två fåtöljer där och i taket hänger en TV. Det var väldigt litet och mysigt. På en dörr står det IVF-kliniken reception - den är låst. Jag knackar. Ingen öppnar. Mer stress. Men nu måste jag på toa! Klockan blir fem över elva. Finns inte en människa där. Jag är stressad till tusen nu. Försöker läsa "Sköna Hem", men bläddrar bara förbi allt. På TVn är det Kalle Moraeus. Min man gillar honom.. Lägger ifrån mig tidningen och ber min man leta upp någon att fråga om vi är på rätt ställe. Han hittar en sköterska (som inte hörde till kliniken) som sa att vi var på rätt ställe. Vi väntar vidare... 11.15 kommer en kvinna, låser upp receptionen och ursäktar att vi fått vänta. De hade haft APT som drog ut på tiden. Phuuu... kan andas ut. Vi betalar, anmäler oss och sätter oss ner igen för att vänta. Vi hinner inte vänta många minuter förrän Dr. Tell Jakobsson kommer. Vi går in till hans rum. Han går igenom våra journaler, höjer på ögonbrynen när han ser att vi varit under utredning i hela fem år. Han tyckte det var så väldigt lång tid mellan all dokumentation. Javisst, det var ju då som det skulle "avvaktas" - självklart fanns inget att dokumentera då. Läkaren går igenom hur behandlingen kommer att gå till, han visar för min man (jag har ju läst på om ALLT och kunde hela processen). På gynundersökningen kunde han se en endometrioshärd och en ägglossning som antingen varit eller var på gång. Vi hade verkligen superdundertur för Suprecur ska startas på 21a cykeldagen, och just den dagen var 21a cykeldagen. TUR!!! Var tredje par blir gravida med IVF, man får två försök gratis - tidigare tre (typiskt). Efter en timme hos läkaren var vi klara. Vi hade tid en timme senare hos en sköterska som skulle gå igenom medicinerna med oss. Vi gick ner till apoteket och hämtade ut alla mediciner. Betalade 1800 för dem, resten går på högkostnadsskyddet. 10.000 kr gick alla mediciner på. EN spruta kostar 3500. Vansinne alltså. Och fulladdade med hormoner.
Tänk om bebis äntligen blir av nu...
Sprayade första dagen kl 7,15 och 23. Ändrade andra dagen till 7.30, 15.30 och 23.30. Och så har det rullat på... illamående och trötthet.. hittills. Inga värmevallningar - än.
Resan har börjat... jag hoppas, jag hoppas...och längtar.. och samtidigt tror jag det kommer skita sig totalt..
