min längtan - mitt hopp

Vi ska separera. V. 21 skulle lilla embryot in i mig. Nu blir det inte så. Återigen har jag "mist" mitt älskade barn. :'(
Jag kommer att åka till Estland för att göra embryoadoption. Det blir senare. För nu måste jag läka min själ ett tag. :'(

Allt står still. Evig väntan. Men tänker på detta varje dag. Ikväll blev verkligen skittråkig. Makens son, 19 år, har varit så omtänksam och snäll och stulit pengar från oss. Blev så himla arg, ledsen och besviken. I vårt sovrum har vi en burk med pengar där vi samlar till en bröllopsresa. (Som vi tyvärr inte kunnat fara på). Och erkänner gör han ju inte. Usch. Usch. :'( Så ledsen på honom.

Jo. Jag ska börja förbereda min kropp nu. Minska/slopa kaffet. Börja promenera. Äta bättre. Just nu lever jag ju inte det allra nyttigaste livet. Men nu ska jag allt försöka ta mig i kragen och röra på mig mer. Får väl uppdatera över hur det går.

Ja, det är bara ledsamt alltihop.

I eftermiddag ringde Linda från kliniken. MAJ. I maj är det vår tur. Vår donator är ny. Hon matchar mig väldigt bra. Helt och hållet faktiskt. Samma ögonfärg, längd, vikt, hårfärg. Det är oväsentligt för mig. Huvudsaken att hon har några ägg.
Pratade länge med ssk Linda. Hon var så himla bra att prata med. Förstående. Lyssnade. Det var skönt. Maken kan jag tyvärr inte prata med. Eller jo - jag försöker. Han har väldigt svårt för det. :'( Det är väldigt tärande på relationen.
God natt

Teckningen visar en del. Känner mig så ensam med dessa känslor. Dippat i två dagar nu. Måste komma upp, ur detta. På något vis.

Jag är ett enda skådespel. Jag är inte särskilt glad. Nej.
Men jag beter mig. Jobbar. Äter. Städar. Tvättar. Men gnistan. Den som fanns förut. Den har slocknat. Finns inte mycket låga kvar längre.
Är mycket ledsen. Gråter mycket. Själv. Just för att jag vet att min närmaste omgivning inte skulle kunna hantera det.
När ska smärtan gå över?

På jobbet nu. Köpte energidryck innan. Känt mig relativt pigg - tills nu. Kämpar för att hålla mig vaken. Snart börjar morgonsysslorna..
Vill hem och sova. Men bara tre timmar kvar tills jag får det. Kämpa på.
Nu larmar det. Så får skriva mer sen.

Det här börjar vara alldeles för jobbigt. Förstår verkligen inte varför fler inte donerar. Det är ju inte ett BARN som doneras. Varje månad går ju ägg till spillo när de har ägglossning. Men att ge ett ägg till ngn som verkligen behöver det - då blir det plötsligt så himla stort och svårt..?! Ett ägg som man ändå går till "spillo"!
Jag är så himla arg på allt. Hatar allt. Och ska till på köpet jobba inatt - utan sömn. Men flera timmars gråt i ögonen. Avskyr.

De har ringt från Umeå. Eventuellt april. KANSKE alltså. Och då är vi ändå högprioriterade. Fy fan, om jag hade några ägg hade jag donerat för fullt. Ja - jag vet att jag är partisk, men jag vet också hur barnlösheten känns. DET vet inte de som har barn. Jag är ledsen, arg, frustrerad och full av så jäkla mycket smärta.

En egen korsdonator hade verkligen behövts. Men då måste man ju ha vänner också. Hoppsan. Då var det ju kört. Mitt umgänge är ju 40 + och räknas som för gamla.

Vilket skit.

Så fysiskt ont i hjärtat. Tagit ledigt inatt, sjukanmält mig. Orkar inte. Jag är fortfarande vaken. Sen 4.15 igår morse har jag sovit tre timmar.
Tom. En sådan tomhet.

Har samlat mig lite nu. Är på jobbet. Jag borde egentligen tagit ledigt.
Kortfattat: Dr Sol ringde, beklagade att han hade tråkigt besked. Ett besked som inte hände ofta. Trots ett tjugotal äggblåsor fanns inget ägg i någon av dem. Någon gång under våren blir det vår tur igen. Vi är högprioriterade pga detta missöde. Jaha.. April-maj?
Om vi hade haft en egen korsdonator hade allt gått så mycket fortare och smidigt. Det känns bara orättvist.
Längre inlägg när jag kan.
Kram...

Donatorn hade inga ägg.
Skriver mer sen. Just nu känns livet bara så svart.

Ja, då sitter jag här. Vi blev ju försenade - rejält. 40 minuter. Hatar att komma sent. Maken har nu fått gå iväg för att lämna provet. Jag sitter här med något som känns som mensvärk. (?!). Det är verkligen precis som innan jag ska ha mens. Hoppas verkligen inte att min idiotiska kropp får för sig att släppa lös slemhinnan. Skulle ju vara typiskt värre. Men vänner - bli inte förvånad om så sker. Det blir ingen undersökning av mig heller, utan det är endast detta som görs idag. Hade nästan velat kolla slemhinnan.

Morgon med stress. Jag vaknade 4.15 imorse, förvisso somnade jag 19 igår kväll. Jag var pigg som en lärka imorse, spännande dag. Maken däremot var lite trögare. Detta resulterade i att vi är lite sena.
Idag tas alltså äggen ut från vår donator och maken ska lämna sina simmare.
Dr Sol lär väl göra en undersökning för att se hur slemhinnan ser ut också.
Jag ska ska idag börja med vagiatorerna. 7, 14, 20 typ.
Vi har 30 mil till kliniken och vi ska vara där om 2,5 timmar. Med väglaget i beräkning så lär vi nog bli lite sen.
Låter er veta sen. <3

Hela min värld är upp och ner. Inget fokus på något annat nu. Vaknade 4.30, vi gick och lade oss efter 1 inatt. Känner en sån inre stress. Jobbigt sånt här, hör ni. Är så trött, men tankarna maler och går runt, runt. Älskade lilla barn, nu har vi väntat på dig länge nog. Kom nu.. Mamma saknar dig, fast jag aldrig mött dig. <3

Nu har de ringt från kliniken. :)
På onsdag ska jag börja med proggisar (vagiatorer) x 3. Kl 8 på onsdag ska vi vara i Umeå och lämna makens simmare. Tyvärr var det inte dr Sol som ringde, utan den struliga sköterskan. :/ Hon som aldrig har svar på frågor.
Vi måste åka halv fem hemifrån. Snarrrrk. Men spännande!!!! :)

Det är lugnt på jobbet. Sitter här med min stickning och funderar. Imorgon får vi veta när ÄP och ET planeras. Jag lever, andas och tänker detta 24/7 nu. Jag gick in i detta med inställningen att ta det som det kommer, inte hoppas för mycket. Men det är svårt, i min värld, i min förhoppning är jag stor som ett hus om nio månader. Om ett år har vi en liten babosa. Har kommit på ett så fint flicknamn nu - annorlunda, men maken gillade det också.
Samtidigt som jag önskar detta så tror jag inte. Jag tror jag tillhör den skaran som behöver göra 15 ET för att ens få ett plus. Sen är ju ett plus ingen garanti för fullgången graviditet. Jag läser ju många bloggar och tidiga missfall är tyvärr rätt vanliga. :/
Återgår till nattens grubbel...