Första vardagen.

Idag är det första vardagen efter dessa juldagar. Kanske dr bemödar sig att ringa idag? Tycker verkligen inte de ska säga att de ska skriva att de ringer en viss dag och sen inte gör det. Blir så besviken om och om igen i hela denna karusell.
Julen var trevlig. Juldagen blev jag så magsjuk så fy fasen. Huvva. Fick liv att sjukskriva mig. Är inne på andra dygnet, är piggare, men kan inte äta än. Ingen fara över att behöva våndas över att julmaten lagt till nå kilon. Snarare tvärtom.


Innan jul....?!!

Dr. Sol skulle ringa innan jul. Idag är det fredag, dvs. sista vardagen innan jul. Inget samtal från dr Sol. Hoff. Varför kan de inte hålla när de sagt att de ska ringa?


:)

Fick mail.


Sorgens beklädnad.

Ler, skrattar, drar något skämt, hålla masken, inte visa - för annars blir det obekvämt för alla andra. Hade jag sagt hur mörka mina tankar nu...
Optimist.
Glädje.
Styrka.
Frid.
Sinnesro.
Samtliga ovanstående ord: vänligen tag min kropp i besittning. Jag har varit så jäkla stark förut. Och nu? Ett asplöv.


Skulle ju ruvat nu.

Idag skulle det ha varit ruvardag 3... Usch, är så trist. Så fruktansvärt tråkigt. Har inte fått nå samtal från kliniken än heller. Mailade ju i torsdags för att få veta NÄR dr Sol menade att "till våren" är. Ett samtal handlar om det handlar om max fem minuter...suck


Sorgen.

Det är en sådan sorg. Och här tar jag femanest och proggisarna helt i onödan. Eller ja - det är ju för att återfå normalitet och mens. Men mår sjukt jävla spyilla. Försöker tänka positivt. Låtsas intala mig själv. Sånt skitsnack. :/ Ljuger ju för mig själv om jag inte låter mig känna. God natt. Kram

Ont

Så fysiskt ont i hjärtat. Tagit ledigt inatt, sjukanmält mig. Orkar inte. Jag är fortfarande vaken. Sen 4.15 igår morse har jag sovit tre timmar.
Tom. En sådan tomhet.


Hjärtats värk

Har samlat mig lite nu. Är på jobbet. Jag borde egentligen tagit ledigt.
Kortfattat: Dr Sol ringde, beklagade att han hade tråkigt besked. Ett besked som inte hände ofta. Trots ett tjugotal äggblåsor fanns inget ägg i någon av dem. Någon gång under våren blir det vår tur igen. Vi är högprioriterade pga detta missöde. Jaha.. April-maj?
Om vi hade haft en egen korsdonator hade allt gått så mycket fortare och smidigt. Det känns bara orättvist.
Längre inlägg när jag kan.
Kram...


Helvetets samtal.

Donatorn hade inga ägg.
Skriver mer sen. Just nu känns livet bara så svart.


Jaha...?

Ja, då sitter jag här. Vi blev ju försenade - rejält. 40 minuter. Hatar att komma sent. Maken har nu fått gå iväg för att lämna provet. Jag sitter här med något som känns som mensvärk. (?!). Det är verkligen precis som innan jag ska ha mens. Hoppas verkligen inte att min idiotiska kropp får för sig att släppa lös slemhinnan. Skulle ju vara typiskt värre. Men vänner - bli inte förvånad om så sker. Det blir ingen undersökning av mig heller, utan det är endast detta som görs idag. Hade nästan velat kolla slemhinnan.


På väg nu.

Morgon med stress. Jag vaknade 4.15 imorse, förvisso somnade jag 19 igår kväll. Jag var pigg som en lärka imorse, spännande dag. Maken däremot var lite trögare. Detta resulterade i att vi är lite sena.
Idag tas alltså äggen ut från vår donator och maken ska lämna sina simmare.
Dr Sol lär väl göra en undersökning för att se hur slemhinnan ser ut också.
Jag ska ska idag börja med vagiatorerna. 7, 14, 20 typ.
Vi har 30 mil till kliniken och vi ska vara där om 2,5 timmar. Med väglaget i beräkning så lär vi nog bli lite sen.
Låter er veta sen. <3


Upp och ner.

Hela min värld är upp och ner. Inget fokus på något annat nu. Vaknade 4.30, vi gick och lade oss efter 1 inatt. Känner en sån inre stress. Jobbigt sånt här, hör ni. Är så trött, men tankarna maler och går runt, runt. Älskade lilla barn, nu har vi väntat på dig länge nog. Kom nu.. Mamma saknar dig, fast jag aldrig mött dig. <3


Men nu!!! :)

Nu har de ringt från kliniken. :)
På onsdag ska jag börja med proggisar (vagiatorer) x 3. Kl 8 på onsdag ska vi vara i Umeå och lämna makens simmare. Tyvärr var det inte dr Sol som ringde, utan den struliga sköterskan. :/ Hon som aldrig har svar på frågor.
Vi måste åka halv fem hemifrån. Snarrrrk. Men spännande!!!! :)


På jobbet - i tankar

Det är lugnt på jobbet. Sitter här med min stickning och funderar. Imorgon får vi veta när ÄP och ET planeras. Jag lever, andas och tänker detta 24/7 nu. Jag gick in i detta med inställningen att ta det som det kommer, inte hoppas för mycket. Men det är svårt, i min värld, i min förhoppning är jag stor som ett hus om nio månader. Om ett år har vi en liten babosa. Har kommit på ett så fint flicknamn nu - annorlunda, men maken gillade det också.
Samtidigt som jag önskar detta så tror jag inte. Jag tror jag tillhör den skaran som behöver göra 15 ET för att ens få ett plus. Sen är ju ett plus ingen garanti för fullgången graviditet. Jag läser ju många bloggar och tidiga missfall är tyvärr rätt vanliga. :/
Återgår till nattens grubbel...


Klister igång. :)

Nu har jag kört igång med Babyklistret också. :) Besk smak, men det är inga problem att ta det. Hoppas verkligen denna viktuppgång lönar sig. Fy vad svullen jag är! Tänker inte väga mig nå mer. :/
Nu, mina vänner, ska jag hoppa i säng efter nattpasset. Ha en mysig första advent. :)
Kram,
M


Viktplus.

Fyra kilo... Fyra kilo på 10 dagar. Huvva. Uppsvullen som sjutton över magen. Det är inte plus på vågen jag vill ha. Det är plus på stickan! :)