min längtan - mitt hopp

De har ringt från Umeå. Eventuellt april. KANSKE alltså. Och då är vi ändå högprioriterade. Fy fan, om jag hade några ägg hade jag donerat för fullt. Ja - jag vet att jag är partisk, men jag vet också hur barnlösheten känns. DET vet inte de som har barn. Jag är ledsen, arg, frustrerad och full av så jäkla mycket smärta.

En egen korsdonator hade verkligen behövts. Men då måste man ju ha vänner också. Hoppsan. Då var det ju kört. Mitt umgänge är ju 40 + och räknas som för gamla.

Vilket skit.