min längtan - mitt hopp

Har beställt min journal. Begärde att precis allt skulle vara med, provsvar och alla noteringar ända från start. Jag sa att det var för att vi skulle utomlands och göra äggdonation... Men det är ju för att ha allt för att kunna ha allt inför anmälan. Han ska fan i mig inte komma undan med det här.

Hjärtat värker. Jag har hållit mig sysselsatt. Men när natten smugit sig på kommer det - ångesten. Min man ligger borta på veckorna. Det är inte detsamma att raka i telefon heller. Och han kan inte prata med mig nu eftersom han ligger i husvagn med kollegorna. Jag mår illa. Mår dåligt. Det snurrar runt i huvudet: jag kan inte få barn. Imorgon ska jag ringa sjukhuset och begära mina journaler från utredningen. Sen ska vi anmäla läkaren. Det känns så orättvist. Varför jag?

Jag hann inte reagera igår. Läkaren från Umeå ringde ju sent på eftermiddagen. Jag skulle iväg och jobba natt, fick besök en sväng och såg till så styvbarnen och djuren fick mat. Jag for och jobbade, körde på hela natten, kom hem och däckade. Jag har sedan vaknat kl. 9, 11, 13 med hjärtklappning. Vaknade kl 14 och nu kom reaktionen. Ilskan, smärtan. Det blev för mycket. Jag ringde min syster, grät, fick prata. Jag ska anmäla läkaren till HSAN. Det sjunker in - jag kan inte få barn. Jag vill inte tro det. Jag har ju känt det, men de har ju tyckt att jag är "så ung och har alla möjligheter till graviditet" - trots att alla provet under fem år inte ens visat på ÄL. Vill bara dö.