Inget händer.
Allt står still. Evig väntan. Men tänker på detta varje dag. Ikväll blev verkligen skittråkig. Makens son, 19 år, har varit så omtänksam och snäll och stulit pengar från oss. Blev så himla arg, ledsen och besviken. I vårt sovrum har vi en burk med pengar där vi samlar till en bröllopsresa. (Som vi tyvärr inte kunnat fara på). Och erkänner gör han ju inte. Usch. Usch. :'( Så ledsen på honom.
