Känns ju bra det här!

Har hittat mig en "följeslagare".
Både hennes och min första IVF.
Skiljer bara en dag mellan vår startdag för sprutorna.
Samma dag för VUL.
Samma vecka för IVF.
Hoppas av hela mitt hjärta att vi får samma plus och får följas åt
längs hela denna omtumlande resa!
En fin Marielle.

Kram


Åh nej...

Nu har de kommit. De där vallningarna. Då man bara vill slita av sig kläderna och hoppa i en isvak.
Men - jag har varit med om det i ett halvår under endometriosbehandlingen.
Så nog kan jag klara av denna korta period också.
Bara en vecka kvar till startdag för sprutorna! :D
Idag har tröttheten varit mycket påtaglig.
Jag är glad så länge jag slipper ha huvudvärk.
Är hellre trött o kokande än har den där hemska huvudvärken. :(

Nu - Bonde söker fruga!



Torka tårarna...

Idag är det bra. Behövde lätta på trycket igår bara.
Pressen och stressen är så stor.
Dagen har ägnats åt studier och lite nail art på folk.
Snart dags för House.
Ikväll ska jag inte ägna en minut till studier.
Ikväll ska jag gosa ner mig i soffan och sticka en tröja - denna gång till mig själv!
Jag ska må bra ikväll.


Gråter...

Ibland kommer dessa vågor. Dessa vågor av sorg, smärta, frustration, förtvivlan..
Och jag gråter. Gråter som om det inte fanns slut på dessa tårar.

Varje gång jag ser en barnvagn tänker jag på det.
Varje gång jag ser en vacker gravidmage.
Varje gång någon i någon TV-serie talar om "I´m pregnant".
Varje gång jag är i en klädaffär och ser de fina barnkläderna.
Jag stickar bara barnkläder - och varför tror ni att jag gör det?

Jag är full av planer, visioner och längtan efter mitt älskade barn.
Jag har i min fantasi redan inrett barnrummet, vägg i vägg med vårt sovrum.
Jag har i min fantasi sett mitt lilla hjärta skutta omkring i sin gåstol
eller ligga på golvet och jollra under sitt babygym.
Jag har drömt många drömmar om vårt lilla barn och vaknat och insett att det bara var en dröm
- och börjat gråta.

Det barn som jag har älskat i flera år.
Det barn som fattas mig..
och jag blir så ledsen
så hjärtat värker.

M


Barn till varje pris...

Vet inte om jag är hemsk.. men kvinnan som hade 6 barn i dokumentären och ville ha ett till.
Jag kände spontant: Men var glad för dem SEX barn som du har. Jag kan känna lite som så att resurserna kan läggas på kvinnor som inte har barn alls.
Kanske bara jag som tänker så.. jag vet inte. Men det var min spontana tanke i alla fall.

Tjejen i dokumentären, Emma, gick upp i vikt av hormonerna. Det har ju jag också gjort. Femton kilo - inte särskilt välkommet. Jo, först.. eftersom jag har haft problem med alldeles för låg vikt. Alla tyckte först att jag såg sundare ut... ja.. jag blev bara sundare och sundare, dvs. rundare och rundare. Mina kollegor vet ju inte heller vad jag har proppat i mig i hormonväg, så de vet ju inte orsaken. Och ja.. en gång frågade en kollega om jag var gravid. Hm.. neeej..
När vi var på kliniken tyckte farbror Tell Jakobsson att jag borde försöka gå ner ett par kilo. Lättare sagt än gjort vill jag säga - med denna trötthet. Men jag ska nog börja ta lite längre promenader för att förebygga att jag går upp ännu mer i vikt nu när jag ska preppas med hormoner nu.

Over and out.
Kram,
M


Startdag för spruta!

Har nu pratat med kliniken. Jag ska börja med sprutorna den 12e oktober. :D
Nu händer det. Det händer verkligen på riktigt. :D
Och allt var som det skulle. Jag skulle ha mensvärk. :) Fullt normalt.


Ringt kliniken..

De ska ringa upp 10.40. Så jag uppdaterar sen när jag fått veta min startdag för injicering. :p

Funderat...

Ser att det är många som har läser bloggen - kul! :D
Imorgon är det måndag, så jag ska ringa till kliniken och meddela blödning och fråga hur det ligger till med värk osv. Har läst på massa bloggar och de flesta verkar ha fått sin blödning några dagar efter beräknad mens. Därför är jag så orolig att nedregleringen inte tagit på mig.

Mår bra idag. Lite trött, men det beror nog på att det blev sent igår. Idag är det söndag, håller på tvätta lite kläder och ska ta itu med en inlämningsuppgift. Motivationen är dock inte på topp.

Kram,
M
Plugg och tvätt     

Mensvärk??

En fråga:
Fick ju idag min blödning och med den kom även mensvärken. Pga. endometriosen blir jag sjukt dålig när jag har mens. Illamående, feberkänningar, kraftiga smärtor... Låg i fem timmar idag.

Nu till min fundering..
Läkaren på IVF-kliniken sa att blödningen som jag kommer få inte är riktig mens. Vad är det för slags blödning då? Jag tänkte eftersom jag har riktig mensvärk nu liksom. Något som är misslyckat?
Typiskt att det är lördag och jag inte kan ringa dem och fråga.

Tack för svar.
Kram,
 M


Jaaaaa!

Det fungerar som det ska! :D Blödning idag. :) Så på måndag ringer jag upp till kliniken för att få veta när jag ska börja injicera. :D Vaaad skönt. Huvudvärken gick även över. Känns toppen.
Jag var så orolig för att blödning skulle utebli eller så..

Men... funderar på en sak... Ska denna blödning vara som vanlig mens? Dvs. med ont i magen och så?
Läkaren sa nämligen att blödningen inte är riktig mens. Någon som vet?

Gladaste damen tar och gör lite mer skolarbete nu när allt känns så toppen.
Kram,
M



Biverkning - check!

Den lyckan varade inte länge. Har huvudvärk. Har tagit Alvedon och hoppas den gör någon verkan.
Jag sitter med skolarbete. Motivationen är inte på topp.
Inte lätt att hålla fokus med ett bankande huvud.

Hade kaffegäster nyss, ett par som vi känner som gått igenom två IVF - och misslyckats. :( Men sen kom deras son till på naturlig väg. Varken han eller hon hade något "fel", utan förklarades som ofrivilligt barnlösa utan känd orsak. Hon själv är säker på att något vaknade i hennes kropp av all hormonstimulering, för bara en månad efter sista IVF blev hon gravid på det vanliga traditionella sättet. Så kan det gå!

Dagen planeras ägna åt studier, promenad med hästarna och hundarna och avslutandevis med slappning i soffan.

Kram,
M




Mått toppen!

Har mått toppen idag. :) Strålande sol ute och varmt var det också. Har trots det tillbringat dagen inomhus med att städa. Mitt i allt städande höll jag på glömma eftermiddagspuffarna kl. 15. Kom på det 15.30. En halvtimme hit eller dit...

Spraydag 10 idag.. borde börja närma sig att jag får min blödning snart tycker jag...?

Annars har jag inte något nytt att berätta. Har som sagt mått mycket bra idag. Inget illamående eller trötthet... Bara en månad kvar till IVF. Längtar, längtar...

Har även varit i kontakt med en klinik i Estland. Vi vet ju inget om min kvalité på äggen, så ffall det är så att vi behöver äggdonation så ska vi fara till Estland. Det är ingen väntetid. Från första kontakt till insättning tar det bara 6-8 veckor om man har sina blodprov tagna. Det är ju helt super! Fick även en lista på deras äggdonatorer, dvs. vikt, längd, ögonfärg, hårfärg osv.. Så det är ett alternativ ifall mina eggs inte duger.

Fredagsmys väntar, har tänt en massa ljus, laddat med godis och ska kika på Idol.

Kram,
M


Blödning!!

... eller inte? Jag måste skratta åt mig själv och måste bara dela med mig av detta.
Jag går på toaletten och när jag är klar upptäcker jag till min lycka att jag fått "blod" på mitt finger. Jag tänker: "Åh... nu måste jag skynda mig och ringa kliniken!" Jag tvättar händerna.. och tvättar.. och det där förbenade blodet går inte bort! Tittar närmare: NAGELLACK!
Jag pysslar nämligen med nail art och tidigare idag köpte jag nytt nagellack som jag testade göra water marbling med. (testa det! Fruktansvärt snyggt. kolla på youtube. http://www.youtube.com/watch?v=OO3NO29L50U)

Alltså.. TÄNK om jag hade ringt kliniken och berättat att jag fått min kära blödning, för att sen måsta ringa till dem och säga: "ehm... jo, det var nagellack."

Kram,
flummiga M

Spraydag 9.

Okej, befinner mig på spraydag 9.
Jag är sjukt noga med spraytiderna. 7, 15, 23. Undrar om alla är så tidsnoga som jag är?
Jag vet inte om man måste vara så exakt, men jag vill vara så noga som det bara går så jag inte behöver gå gräma mig i att jag inte följde restriktionerna till punkt och pricka.
Min man har börjat läsa en massa som IVF och sånt - vilket känns skönt. Han fick även ett häfte från IVF-kliniken som var riktat till mannen - väldigt bra att de gjort såna.

Jag kanske ska nämna också att vi inte är helt öppna med vår omgivning om vad vi går igenom. Det är endast ett fåtal som vet. Vi  bor i en liten by och jag känner att ju färre som vet - desto bättre. De som vet är min familj, ett par barndomsvänner och två kollegor. Det är därför jag förhåller mig anonymt i bloggen. De som vill veta mer om mig kan maila på [email protected] :) Inte ens mina svärföräldrar vet - och inte heller min mans barn. Att vi inte berättat för hans barn beror på att barnens mamma gärna ställer till intriger. Hon vill inte gärna att vi ska vara lyckliga och jag tänker inte utsätta mig för onödig stress nu.

Har funderat på en sak... det är detta med aborter. Dvs. att använda abort som något slags preventivmedel. Jag vet en kvinna som gjort sex aborter totalt, varav fyra stycken var inom loppet av tre år. Jag blir något upprörd över sånt här. Antingen skyddar man sig mot oönskade graviditeter - eller så tar man emot de liv man begåvas med.

Nej.. nu åter till studierna.
Kram,
M

läst bloggar..

och inte hittat en enda som blivit gravid på sin första ivf...

Hopp och förtvivlan..

Idag har jag mått bättre.
Jag grät i princip hela kvällen igår. Kändes bara så himla piss.
Blev väldigt rörd av kommentarerna jag fått på mina inlägg. :)
Det var en som tyckte att jag borde skrivit och klaga på att utredningen tagit så lång tid. Ja, det är något jag kommer att göra. Men just nu är det inte en prioritering. Ska försöka att bara må bra hela tiden - ska försöka att inte vara upprörd. Det är inte så lätt - men jag ska försöka.
Jag har en kurs kvar av min utbildning, har talat om för min lärare hur läget är och hon sa att jag inte behöver känna stress. Det var helt okej om jag lämnade in en del arbeten även efter kursens avslut. Vad skönt.
Sprayat i en vecka nu... undrar när blödningen kommer? Har ingen aning om vad som brukar vara normalt?

Nu kika på Idol.
Kram,
M

Vår fruktansvärda utredning.

Så här har vår resa sett ut hittills.

2005 november - påbörjar utredning. Får lämna blodprov cd 19, 21 och 23 i tre månader. Ingen ägglossning påvisades. Får pergotime. Ingen ägglossning då heller. Vi hör sen inget från kvinnokliniken på sex månader. Läkaren tyckte vi skulle "avvakta" ifall jag blev gravid.

2006 - Blir nerkallade till kvinnokliniken. Sätts återigen in på pergotime. I fem månader lämnar jag återigen blodprov cd 19, 21 och 23. Ingen ägglossning. Läkaren vill återigen "avvakta".

2007 - Återigen pergotime i tre månader. Ingen ägglossning.

2008 - Total tystnad från kvinnokliniken under hela året.

2009 - Blir nerkallade i mars, jag talar om för läkaren att jag tycker att det har gått alldeles för lång tid. Försöker förklara hur detta tar på mitt psyke. Detta eviga avvaktande. Läkaren tycker att vi ska göra en titthålsoperation till hösten för att kolla passage i äggledarna. Operation i september som visar just endometrios! Gaah.. jag sa ju det! Behandling startar direkt med Suprecur i sex månader.

2010 -
Avslutar suprecur i mars. Läkaren vill avvakta i sex månader eftersom han tror att behandlingen med suprecur kan ha gjort mig fertilare. Så var det ju naturligtvis inte. Kallas ner i november, läkaren säger att han ska skicka remiss till Umeå IVF-klinik och önskar oss lycka till.

2011 -
Kallas till IVF-kliniken, 20 sept och påbörjar förberedande behandling för IVF.

Känner en viss bitterhet idag.. Jag vet idag att utredning gick fel till. Alldeles för länge.. Hade jag vetat det som jag vet idag så hade jag direkt tagit kontakt med kliniken i Umeå. De gör även utredningar.

Ensamheten...

Stod och lagade middag när en våg sköljde över mig.
Jag stod där och stekte bacon, medans tårarna rann...
.. de rinner än...
Jag känner ingen som gått igenom detta,
jag känner ingen som har det som jag.
Jag har ingen att dela detta med.
Jag kan känna mig så ensam.
Ingen att ventilera med.
Min man har barn sen tidigare.
Hans barnlöshet gäller ju bara hans och min barnlöshet.
För honom är inte detta lika starkt -
och det förstår jag eftersom han har barn.
Önskar bara han kunde förstå vilken pärs det är.

Kan känna mig så ensam...
Usch... deppdag så det sjunger om det.


Nyare inlägg
RSS 2.0