min längtan - mitt hopp

Det känns som om jag ska lägga bloggen lite på is ett tag.
Det finns inget att skriva direkt.
Inget som har med bebisplanerna att göra iaf.
Det gör bara så ont.
Jag har inte fått igång mensen heller.
Blev så sjukt nedreglerad.
Suck.

Min älskade "bebisföljeslagare" har förra veckan plussat. Grattis till dig, vännen.
När jag fick mmset på det positiva gravtestet så började jag gråta - för det skulle även varit min testdag.
Dubbla känslor. Ledsen för att det gick som det gick för oss, och glad för att ni lyckades.

För övrigt har det varit kaos i mitt liv.
Min älskade häst dog i veckan.
När jag kom hem från jobbet låg han död i hagen - vilken chock.
Vilken smärta...

Så allt känns bara skit.

Kommer kanske skriva då och då.
Återupptar bloggen helt igen när vi börjar med nästa behandling.
Kram

Ja... vad ska jag säga...
Musten och lusten drogs ur mig.
Jag skulle egentligen varit ruvare nu.
Jag skulle gjort mitt ÄP och ET förra veckan.
Jag skulle det - om inte min dumma jävla kropp skulle göra så här mot mig!
Varför? Ja, jag undrar verkligen det. VARFÖR?!
Vad har min kropp för bra orsak till att totalt suga i sig nedregleringen och totalt ignorera Puregon? Det skulle varit tvärtom! Så svårt att fatta?

Jag var så himla glad, så himla säker på att något äntligen skulle hända.
Men icke..
Min kropp vill inte.
Hatar den.

M