På jobbet - i tankar
Det är lugnt på jobbet. Sitter här med min stickning och funderar. Imorgon får vi veta när ÄP och ET planeras. Jag lever, andas och tänker detta 24/7 nu. Jag gick in i detta med inställningen att ta det som det kommer, inte hoppas för mycket. Men det är svårt, i min värld, i min förhoppning är jag stor som ett hus om nio månader. Om ett år har vi en liten babosa. Har kommit på ett så fint flicknamn nu - annorlunda, men maken gillade det också.
Samtidigt som jag önskar detta så tror jag inte. Jag tror jag tillhör den skaran som behöver göra 15 ET för att ens få ett plus. Sen är ju ett plus ingen garanti för fullgången graviditet. Jag läser ju många bloggar och tidiga missfall är tyvärr rätt vanliga. :/
Återgår till nattens grubbel...
Hmm, känner igen mig i tankegångarna. Skrev precis ett inlägg med liknande tankar.
Det pendlar verkligen mellan att tro att det går å sen nästa tanke så nä, varför skulle det funka nu??
Håller tummarna!!
Kram
Vi har försökt sen april 2010.
Efter ett halvår sökte vi hjälp hos 2 olika gynekologer varav 1 på ivf-kliniken. Båda missade mina cystor med ett halvårs mellanrum. Till sist på kvinnokliniken träffade jag en läkare som såg att jag hade en 8cm stor chokladcysta på vä äggstock. Blev operation där dom var tvungna att ta bort äggstocken.
Usch, blir så arg när jag tänker på hur jag blivit behandlad. I princip har dom okunniga läkarna sumpat 2 år för oss. Jag blir snart 40 så de 2 åren gör ju skillnad. Som tur är så jobbar inte den okunniga läkaren kvar på kliniken.
Kanske ska skriva ner min "historia" på bloggen??
Vi har försökt sen april 2010.
Efter ett halvår sökte vi hjälp hos 2 olika gynekologer varav 1 på ivf-kliniken. Båda missade mina cystor med ett halvårs mellanrum. Till sist på kvinnokliniken träffade jag en läkare som såg att jag hade en 8cm stor chokladcysta på vä äggstock. Blev operation där dom var tvungna att ta bort äggstocken.
Usch, blir så arg när jag tänker på hur jag blivit behandlad. I princip har dom okunniga läkarna sumpat 2 år för oss. Jag blir snart 40 så de 2 åren gör ju skillnad. Som tur är så jobbar inte den okunniga läkaren kvar på kliniken.
Kanske ska skriva ner min "historia" på bloggen??
