Sorgen.
Det är en sådan sorg. Och här tar jag femanest och proggisarna helt i onödan. Eller ja - det är ju för att återfå normalitet och mens. Men mår sjukt jävla spyilla.
Försöker tänka positivt. Låtsas intala mig själv. Sånt skitsnack. :/ Ljuger ju för mig själv om jag inte låter mig känna.
God natt.
Kram
Kommentarer
Postat av: Maria
Mmm, tror att jag har stängt av alla känslor!?? Vågar inte släppa fram dom...
Skickar en stor, stor kram!!
Trackback
