min längtan - mitt hopp

Ja, jag måste faktiskt säga att jag är besviken på kliniken. De ringde ju i fredags efter att VUL inte visat några äggblåsor. Höjd dos. Igår (måndag) kände jag mig lite nyfiken på vad östradiolet hade legat på. Jag förmodade ju att det varit bra eftersom de inte ringt. Kvinnan på kliniken: "Men... ringde de inte dig om det?" Östradiolet låg bara på 75! Jävla skit.. så totalt nedreglerad. :( Sen tog jag upp detta med att jag inte skulle ha nog mycket Puregon till kvällen, utan att det skulle fattas 100 enheter. "Men kära någon, du måste ju ta hela dosen, M". Jag: "Ja, men hon som ringde i fredags sa att det inte var så mycket att göra åt," Fotnot: Läkaren ringde ju in receptet på Puregon på fredag eftermiddag och mitt apotek kunde få hem det tidigast på tisdag morgon (idag). Så jag och klinikdamen filosoferade hur vi skulle lösa detta. Hon sa att det är jätteviktigt att jag får i mig hela dosen eftersom det är ett sista försök att skjuta igång mig. Jaha, ringa Apoteket AB för att jaga närmsta apotek som har Puregon. Vilket aber och VILKEN tur att jag var ledig igår! Apoteket AB hade närmsta Puregon på ett apotek 32 mil härifrån, dvs. 64 mil i bil. Njae.. det var otänkbart. Jag skulle inte ens hunnit dit innan stängning. Mannen på kundservice rådde mig till att ringa konkurrenterna Apotek Hjärta. Sagt och gjort. En snäsig dam på kundservicen undrade hur jag kunde tro att jag kunde få tag i Puregon så här hastigt. MEN så fanns det en liten ampull på ett apotek bara tio mil bort! Jippie! Hon kopplade mig direkt till apoteket där så jag fick prata med dem. Underbart! Så det var bara att sätta sig i bilen, 20 mil i bil för en liten liten ampull - men kanske att det kommer vara värt det! (hoppas hoppas) Imorgon är det VUL igen. Må Gud vara med mig. Hoppas det finns några äggblåsor. Förhoppningarna är inte stora. Har även lämnat ett till blodprov idag. Nej, nu måste jag göra lite nytta innan arbetsdags. Kram, M