Klister igång. :)

Nu har jag kört igång med Babyklistret också. :) Besk smak, men det är inga problem att ta det. Hoppas verkligen denna viktuppgång lönar sig. Fy vad svullen jag är! Tänker inte väga mig nå mer. :/
Nu, mina vänner, ska jag hoppa i säng efter nattpasset. Ha en mysig första advent. :)
Kram,
M


Viktplus.

Fyra kilo... Fyra kilo på 10 dagar. Huvva. Uppsvullen som sjutton över magen. Det är inte plus på vågen jag vill ha. Det är plus på stickan! :)


Dr. Sol nöjd.

Dr. Sol ringde vid 17. Han var mycket nöjd med 8 mm, för den kommer nog tjocka till sig mer också innan ET. :) Jag frågade hur det såg ut för donatorn, äggantal och så, men han svarade inte på det. Han blir så förtegen när det kommer till donatorn. Ev. ÄP på onsdag. 5/12 alltså. På måndag hör de av sig. :) åååååh.


Goda nyheter!

Slemhinna 8 mm och i treskikt!!! :) Så att den är i treskikt är kanon, men nog tycker jag att slemhinnan kunde varit lite tjockare. Får se om dr Sol nöjer sig med detta eller om det blir ett till VUL nästa vecka. Hade en så fin gynekolog. Hon tog upp min diagnos, prematur menopaus, frågade lite. Väldigt fin var hon. Nu väntar vi på Sols samtal. <3


Sömnen..

Nu är vi på väg till stan för VUL. Jag mår lite illa, men det tror jag beror på sömnen. Låg inte jag och rullade runt och kunde inte sova? Klockan 4.30 väckte jag maken en stund. Så vi låg och pratade. Somnade iaf kl 6. Klockan 8 ringde klockan. Fyyy vad trögt det var att kliva upp. Snoozade ett par gånger, drog mig till duschen, stod där längre än vanligt för att vakna till, kletade på mig lite smink och nu är vi iväg. Allt detta på en halvtimme, men vi är båda väldigt snabba. Allt som oftast är jag klar före maken också.
Jag är lite nervös nu... Hoppas så på fin slemhinna.


VUL imorgon...

Nog är man lite nervig över hur slemhinnan ser ut. Imorgon kl 10 har vi tid. Hoppas den är tjoooooock och fin. I övrigt började denna dag med gråt och tandagnissel. Jo - det var jag. Haft en riktig dipp idag. Kvällen var dock mycket bättre. Sitter med maken och ser på Discovery och stickar. Imorgon nu... <3


Så här är det verkligen!

Känslan att vara ofrivilligt barnlös.

"Tänk dig att du går i öknen, det är fruktansvärt varmt, så varmt att du inte vet var du ska ta vägen. Solen gassar hela dagen och ingen skugga finns någonstans i sikte. Det enda du ser är sand, sand, sand. För att ta sig framåt är det enda sättet att vandra i den stekheta sanden. Du är helt slut, flåsar och suktar efter att åtminstone fukta läpparna med lite vatten. Du är så hungrig att du inte tror att du orkar ett enda steg till men du måste kämpa. Någon gång emellanåt kommer någon förbi med ett glatt hejarop och säger “kämpa på, det kommer att ordna sig” sedan är personen borta, lika snabbt som den kom. Du höjer huvudet en aning men bara en kort kort stund.
Efter flera dagars promenad, fortfarande utan vatten och mat så ser du ett litet litet vattenhål långt därborta i horisonten. Du ökar takten och känner en liten förhoppning om att kanske få en gnutta styrka för att orka fortsätta. När du kommer fram till hålet har allt vatten dunstat, allt är borta, inte ens en endaste droppe finns kvar. En annan person kommer förbi och säger ” Vi får hoppas på det bästa, snart kanske det är din tur”. Och så fortsätter det, du hinner aldrig fram i tid, inte en enda gång till dessa vattenhål. Vattnet hinner dunsta precis innan du kommit fram. Dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Inget vatten kvar till dig inte, inte denna gång men kanske nästa.
Du fortsätter att vandra men nu börjar det kännas hopplöst. Kommer du verkligen att orka hela vägen fram, eller är det dags att ge upp? Det mesta går nu på vilja. Det finns inte mycket kraft och energi kvar längre. Helt plötsligt kommer det förbi en person med ett stort vattenglas, tittar på dig och dricker stora ljudliga klunkar. Det ser helt fantastiskt gott ut, din torra hals skriker efter att få smaka. Men det går tyvärr inte, personen kan inte dela med sig, hur mycket den än vill. “Tyvärr men jag håller tummarna att du snart ska få ditt vatten”. Dagarna går, nu ligger du stilla i den varma sanden och gråter. Du är uttorkad och svag men känner ändå att hoppet stiger något. Kanske är det din tur snart, eller inte. Snart kommer ytterligare en person förbi, med ett lika stort vattenglas. Personen dricker och tycker synd om dig. “Jag önskar jag kunde dela med mig, men det går tyvärr inte”. Tårarna kommer igen och du försöker slicka i dig den lilla vätskan som bildas från dina ögon. Du ger inte upp, du försöker resa dig, benen känns vingliga och du är alldeles yr. Nu orkar du bara ligga ner och hoppas på det bästa. Ingen vet hur fortsättningen blir för dig, det enda folk vet är att nu är det bara upp till ödet att bestämma hur fortsättningen blir. Alla hoppas, alla tror på dig, alla vill ditt allra bästa men ingen kan göra någonting. Du är ensam, ensam och övergiven. Viljan att fortsätta kämpa minskar i långsam takt för varje minut som går. Ytterligare ett vattenhål dyker upp, kanske om du har tur får du smaka men det återstår att se."

<3


Lite ordförklaringar. :)

En del av er som följer mig är inne i IVF-karusellen och vet ju alla förkortningar och mediciner, men några av er som läser vet jag inte är det. Så jag tänkte skriva en liten ordlista här. :)

Synarela - nässpray som tas för att hämma produktioner nertill. Kallas även nedreglering. Detta används för att säkerställa att man inte får egen ägglossning.
ÄD - äggdonation
ET - Embryo transfer, dvs återförande av befruktat embryo.
FET - Frozen embryo transfer, återförande av upptinat embryo.
VUL - vaginalt ultraljud, det är detta jag ska göra på fredag. Då ska se ju kolla tjockleken på slemhinnan (med en slags kamera).
Femanest - Östrogentabletter. Dessa tabletter används vanligtvis för kvinnor i klimakteriet. Normal dos är en tablett om dagen (1-2 mg). Jag tar alltså överdos av dessa (8 mg/dagligen) för att få till en tjock slemhinna. :)

Så där!


Babyklister!

Då har vi beställt babyklister från Danmark. :) börjar med dem en vecka innan ET, hoppas verkligen vårt lilla ägg klistras fast ordentligt. <3


Femanest, femanest.

Då har jag käkat femanest x 4 i fyra dagar. Vaginal blödning igår, men tydligen en vanlig biverkning i början. Phu! Man blir ju så rädd att något går fel. Idag hälsade vi på ett par som har en grabb på fyra månader. Gulle. Ja, om ett år kanske vi också ha en liten babos. :) Nyss tagit in hästarna, nu lite målning. Hej svejs!
Kram,
M


Summering.

Ja, hör ni. För att kort summera denna dag: Skulle bak, måla, städa. Den blev gråta, gråta, gråta. Så mycket känslor. Har varit så ledsen idag. Känns som om ingen förstår. :/ Känns bättre nu, förutom att ögonen svider. Sover så otroligt dåligt också. Inatt var det 04.30-08.30, för då ringer medicinklockan. Hoff. Nu ska jag och maken se film. Hoppas på en bättre dag imorgon.
Kram


Jobbigt...

Idag är det jobbigt. Jag har (i vanlig ordning) gråtit. Det är som det brukar vara. Och ensam. Helt ensam går jag igenom detta. Noll förståelse från maken, inte ett skit. Och just nu känns det som om jag lägger ner precis allt!


Flummade till det...

Igår kväll tog jag av gammal vana två puffar istället för en, kom på mig och försökte snyta ut en. Ööööh. Samma sak imorse, men då hann jag få ut det mesta. Framöver bara en puff!!!
VUL nästa fredag kl 10. :)
Spännande!!!!!


Dr. Sol ringde idag! :)

Dagen började ju jobbig. Sovit kasst, mått skit.. Vid 15 ringde min mobil :) Det var dr Solensten från kliniken. Idag skulle jag börja med femanesttabletterna, dvs, 4 st per dag fördelat på två på morgonen och två på kvällen. Han ville att jag skulle ta två stycken redan när vi lade på och sen två ikväll. Synarelan halveras till två puffar per dag istället för fyra. E2provet var tillfredsställande, östradiol 19, så totalt hämmad och i detta läge är ju det bra eftersom det ska undvikas egen ägglossning (fastän jag inte ens har någon). Nästa fredag ska jag på VUL för att kolla hur slemhinnan ser ut.
Så nu kör vi alltså igång!

Men nu ska ni få höra:
När jag och dr. Sol lagt på tog jag fram två femanest, slängde in dem i munnen. Maken hade ett saftglas framme så sköljde ner dem med en ordentlig mun saft. När jag svalt tabletterna känner jag att det jag drack inte alls var saft, utan jodopaxlösning till vår hund som har hot spots. Fy fasen vad vidrigt det var. Detta slutade med att tabletterna (och övrigt maginbehåll) kom upp ganska fort. Gud, vad jag spydde. Huvvaligen, jodopax var ingen höjdare hör ni. Så blev två nya tabletter.

Hör ni, kära läsare.. Nu närmar det sig. Om tre veckor är det planerat.. Nu vet vi för att slemhinnan ska bli riiiiiktigt tjock.

Kram,
M


Kaos. Lycka. Kaos.

Det var helt underbart att träffa lilla familjen i Östersund. :) Och medicinen fick jag, så det var ju toppen.

Däremot har jag det kämpigt i övrigt. Jag mår illa, har konstant huvudvärk och sover så fruktansvärt dåligt. Dessa vallningar och krypningarna i kroppen är så himla jobbiga. Usch, gråter mycket. Det är jobbigt.


Men herregud, vilket strul!!!

Jaha. Nu blir det lite ris till kliniken här.
Jag ringde till kliniken 7.30, de ringde upp kl 9. Förklarade att Synarelan var slut och att jag löst det igår kväll och imorse med gammal suprecur. Kvinnan jag pratade med sa typ "men oj då, då ska jag prata med läkaren så du får recept tills i eftermiddag". Visst.. Så vi for ju ner till stan vid halv tre (sex mil). INGET recept inkommet och de hade inte det hemma. Försökte ringde kliniken där jag möttes av telefonsvararen och att de inte hade några telefontider. Provade ringde växeln på sjukhuset, förklarade att jag måste kopplas direkt till en läkare eller ssk på kliniken. Nej, det fick jag minsann inte utan skulle ringa 1177. Jaha.. Ringde 1177, satt i kö i en kvart. Till slut kom jag fram där, de var behjälpliga och ringde kliniken som skulle ringa upp mig. (Detta är en halvtimme sen och de har inte ringt än...) Jag och maken gick in på Apoteket igen. Jag frågade vars närmaste apotek som har synarela fanns. Tjejen som jobbade där sa att hon kunde göra ett "fejkat" recept så vi kan börja åka till närmaste apotek som har Synarela. Dvs. Östersund! (16 mil enkel väg). Hoff. Så nu är vi på väg till Östersund för en liten nässpray. Lite dåligt att han bara skrev ut en flaska... Nåväl. Allt ont föder något gott med sig! För nu ska vi passa på att träffa en vän jag träffat här på nätet för ett år sen. :) Vi började vår resa tillsammans, de har en liten flicka idag som jag såååå ser fram emot att träffa och givetvis Marielle och Henrik också. :) :)


Smått panik...

Har ju sprayat på här med Synarelan. Fick bara en utskriven. Så imorse när jag skulle ta den kom typ ingenting! Och det är söndag! Tyckte mig komma ihåg att jag hade kvar en suprecur som var oöppnad från lääääängesen när jag hade suprecur mot endometriosen. Jodå. Den fanns kvar. Dock hade den gått ut augusti 2011. Men jag har tagit den ändå ikväll. Ringa kliniken direkt imorgon. Blir att åka ner till stan (12 mil t.o.r) för att hämta den på Apoteket. Vårt lilla apotek har ju inte Synarela hemma i lager. Hoff.


Sömn!

Jo, men nå så underbart skönt! Tog en propavan (sömntablett) och fick sova gott från ca 10-18 (bara vaknat två korta ggr). Jag trodde även de skulle ringa från kliniken idag ang mina prover, men icke. :/ Nu jobba vidare. :)


Men idiot.

Mer eller mindre idiotförklarar mig själv nu. Jag skippade sömntabletten. Tänkte att jag lär ju sova klubbad eftersom jag varit vaken 26.
Jo tjena...Har vaknat varannan timme och varit vaken 15-20 min innan jag somnat om igen. Har nu totalt sovit 5 h drygt. Har huvudvärk (Synarelan). Är less nu. Vill för fasen få sova. Imorgon blir det definitivt sömntablett.
Ska försöka somna om nu....


Jobbigt....

Nu är det jobbigt. Jag är på jobbet. Haft vallningar x flera, men nå sjukt illamående och sjukt trött. Illamåendet är ju Synarelan. Vill bara hem nu. När jag hade suprecuren fick jag sömntabletter utskrivna eftersom jag hade så mycket besvär. Så det blir nog en tablett när jag kommer hem så jag får sova. Huvva. Mår verkligen kasst.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0