min längtan - mitt hopp

Var på VUL. Vä äggstock hittade de inte och i hö äggstock fanns inga äggblåsor. Slemhinnan för tunn. Gråtit, varit arg och är nu uppgiven. Hon såg och kände att jag var svullen. Men vad hjälper det när jag inte har några ägg. Livet är bra orättvist. Väntar på att kliniken ska ringa, fast jag vet ju vad de kommer säga. Äggdonationskö i tre år. Åt helvete med allt!!!!

Eftersom de varken ringa igår eller idag så måste östradiolhalten vara bra!!!! :D Så första kontrollen är alltså ok. Imorgon är det VUL. Håll tummarna för mig nu att det finns lite fina stora ägg också!

Ok. Det är två dagar sen jag lämnade provet. Snälla, ring inte. Efter kl 16 kan jag slappna av. När syrran ringde blev jag så nervös. Tills jag såg att det bara var hon och inte "privat nummer". Nu sova lite. Är så trött.

Lämnade blodprov igår. Inget samtal från kliniken idag -vilket innebär att östradiolet är tillfredsställande. :D MEN jag ropar inte hej än. Förra omgången blev ser ju strul och kliniken i ume fick inte provsvaren förrän två dagar efter. Så vi hoppas att de inte ringer imorgon. De får bara inte ringa. Mådde illa och hade ont i magen igår. Så något har ju hänt iaf. Men så var det ju sist också. Och inte hände det så mkt då. Nu sova. Kram, M

1500 enheter injicerade nu. Och det må låta skumt. Men jag vill faktiskt att något ska kännas. Inget känns - alls. Blodprov imorgon. Nervös.... Över resultatet.

Har injicerat i fyra dagar nu. 1200 enheter har insprutats i min kropp. Inga känningar av det än. Vill nästan få lite biverkningar så jag vet att det tagit. Känner verkligen nada.
Kram,
M

Hade skrivit ett inlägg för nå dagar sen. Rättstavningen på min iPhone hade skrivit ordet outforsklig. Jag tror jag skrev puregon eller injicering. Nu ser det helknäppt ut. Det står " vi börjar med outforsklig". It makes no sense. Andra sprutan tas ikväll!
Kram

Yes! Då har jag injicerat 300 enheter med Puregon idag. :) nu håller vi tummarna, vänner! :D

Fick ju min blödning idag, så börjar med outforsklig om tre dagar!

Ja ni, jag sprayar på. Och biverkningarna har satt igång. Igår befann jag mig liggandes på golvet på jobbet i tio minuter. Värmevallning och illamående samtidigt. Jag smög iväg till ett enskilt rum när jag kände att jag började må piss. Tanken är att jag ska börja med puregon den 5e, men det måste nog skjutas på för jag har inte fått min blödning än. :(
Denna gång är jag faktiskt inte lika spänd faktiskt, det är kanske för att jag inte har så höga förhoppningar.
Håret har också börjar falla av. Men det försöker jag komplettera genom att använda dunderkuren ricinolja för håret som nu är så på tapeten. Jag har bara haft i det två gånger, men håret känns verkligen mjukt av det. Ricinolja ska visst stimulera tillväxten mkt bra. Nå vi får väl se. Har utöver vallningar, illamående och håravfall även haft blodtrycksfall och självklart denna trötthet. Gaaah, suprecur gör verkligen intryck på min kropp - tänk om puregonet kunde göra detsamma. Nåväl.. Här blir inga barn gjorda (bokstavligt talat!), måste ta tag i lite hushållsarbete. Ha det gott. Kram

• Jaha, då var det slut på sovmorgnar för ett tag framöver. Imorgon börjar jag med Suprecur 7, 15 och 23. :D
  Hatar, avskyr, hatar verkligen sprayen för jag mår då skit av den - men om den kan leda till en beboosa (bebis) så är det ju värt varenda värmevallning.
  
  Kramelikram,
  M

Idag ringde dr. Jakobsson!
"Jaha... du fick mens den 1:a december, då ska du få börja med sprayen nu den 21:a".
Jag var lite ful och avbröt honom: "Va? Sprayen? Nej nej... det skulle vi ju inte göra nu? Jag blev ju helt nedreglerad."
Dr. Jakobsson är nog van hispiga kvinnor, han fortsatte så lugnt: "Jo, M, det är så här att eftersom du har endometrios så är det bäst att vi använder oss av Suprecur. Det vi kommer att göra annorlunda nu är att vi kommer att dubbla Puregondosen (sprutan) ända från början, en del kvinnor behöver mycket mer än andra och du behöver ju en hel del, så vi kommer att göra det här."
Jag frågar honom varför det gick så snett förra gången och han förklarar så lugnt och sakligt att jag helt enkelt behöver mer hormoner och fortsätter: "Jag har jobbat med detta i tjugo år, M, och jag tror att vi har goda förutsättningar att få ut ägg från dig. Jag säger inte detta för att ge dig falska förhoppningar - jag är alltid ärlig."
Och det kändes såååå skönt. :D
Startdag för Suprecur: 21/12.
Startdag för Puregon: 8 januari.
Planerat ultraljud: 13 januari.
Planerat äggutplock: v.3!


Håller tummar, tår och hår för detta nu!!!
Kram,
M

Äntligen närmar det sig.
Tiden har gått ganska fort ändå.
I januari ska vi försöka få igång nå äggstimulering igen.
Efter det totala misslyckandet har jag återhämtat mig relativt bra ändå.
Jag har haft fullt fokus på annat.
Har även lyckats gå ner tre kilo i vikt, så jag kanske hinner gå ner ett par till, så jag har idealvikt.
Men samtidigt - tror inte det spelar någon roll.
I am and I will stay without child.
Sorry, men det är min känsla.

Hade fullständig panik när mensen i november uteblev, den skulle ju komma ca tio dagar efter att vi slutat med medicineringen. Det gjorde den inte. Den kom inte alls. Men då kom den sen.. i december, så punktligt. Den 1:a december. Ringde till kliniken och talade om det eftersom Jakobsson sa det när vi talades vid i oktober.
Kvinnan på kliniken: "Eh... jaha..? Men det finns ingen plan för dig, ser jag".
Men sucka, sucka - hann jag tänka, men så förklarade jag att dr Jakobsson bett mig ringa och tala om när jag fick mensen i december för att kunna planera in mig. Så det var ingen fara, det var bara därför det stod blankt på mig.

Min "följeslagare" är gravid. Hon är i v. 9. Så glad för hennes skull.
Nu blev det ju tyvärr inte så att vi kunde följa hela vägen ut, men förhoppningsvis blir det ändå så att vi får bebis samma år iaf. Hoppas, hoppas. Men tror fortfarande inte.

Fick en award av min kära Marielle för ett bra tag sedan. Först nu svarar jag på den:

Varför började du blogga?
För att kunna dela med mig av min glädje, sorg, smärta, frustration, behandling osv under resan i IVF-världen. Jag ville även hitta andra kvinnor i samma situation,

Vilka bloggar följer du?
Jag läser många IVF-bloggar, även fast jag inte orkat följa så många sedan behandlingen avbröts i oktober. Läser även anhörigas och några kändisbloggar då och då.

Favoritfärger?
Rosa, lila, svart. Inreder gärna i svart och vitt med färgklickar här och där.

Favoritfilm?
Skräckfilmer, komedier och så såna där riktigt tjejiga filmer. High school liksom. :p

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Irland står högt på listan. Sen är ju Thailand, Maldiverna och Hawaii såna där sol och bad resmål man vill fara till också. Skulle även vilja åka till Israel.

Man skulle visst skicka vidare denna award, jag har inte lagt till så många av de som jag följer - så jag säger helt enkelt så här: Ni som läser ni får denna award av mig!

God natt och kram!
/M

Det känns som om jag ska lägga bloggen lite på is ett tag.
Det finns inget att skriva direkt.
Inget som har med bebisplanerna att göra iaf.
Det gör bara så ont.
Jag har inte fått igång mensen heller.
Blev så sjukt nedreglerad.
Suck.

Min älskade "bebisföljeslagare" har förra veckan plussat. Grattis till dig, vännen.
När jag fick mmset på det positiva gravtestet så började jag gråta - för det skulle även varit min testdag.
Dubbla känslor. Ledsen för att det gick som det gick för oss, och glad för att ni lyckades.

För övrigt har det varit kaos i mitt liv.
Min älskade häst dog i veckan.
När jag kom hem från jobbet låg han död i hagen - vilken chock.
Vilken smärta...

Så allt känns bara skit.

Kommer kanske skriva då och då.
Återupptar bloggen helt igen när vi börjar med nästa behandling.
Kram

Ja... vad ska jag säga...
Musten och lusten drogs ur mig.
Jag skulle egentligen varit ruvare nu.
Jag skulle gjort mitt ÄP och ET förra veckan.
Jag skulle det - om inte min dumma jävla kropp skulle göra så här mot mig!
Varför? Ja, jag undrar verkligen det. VARFÖR?!
Vad har min kropp för bra orsak till att totalt suga i sig nedregleringen och totalt ignorera Puregon? Det skulle varit tvärtom! Så svårt att fatta?

Jag var så himla glad, så himla säker på att något äntligen skulle hända.
Men icke..
Min kropp vill inte.
Hatar den.

M

Ja... vad ska man säga.
Var på VUL idag. En follikel på 17 mm och en på 12 mm, vänster äggstock inaktiv.
Jag hann bli glad för att de vuxit så mycket...
Två timmar efteråt ringer dr. Jakobsson från IVF-kliniken.
"Vi avbryter behandlingen.. du har inte svarat alls på denna behandling."
Östradiolet var fortfarande 37.
Jag ska alltså sluta med både Puregon och Suprecur idag, folsyretabletterna ska jag däremot fortsätta med.
Invänta vanlig mens... som enligt läkaren bör komma om ca tio dagar.
När jag får min mens i december ska jag ringa dem, men någon behandling kan inte sättas igång då pga. julen! Men de vill veta för att kunna beräkna.
I januari ska jag få köra igång på nytt.
Jag kommer inte att ta suprecur, utan jag kommer att ta Puregon och en annan spruta jämte den som ska förhindra spontan ägglossning.
Så... ytterligare väntan.
Jag har inte reagerat än.
Känner mig ganska apatisk.
Detta skulle varit vår vecka - vår magiska vecka.
Men jag håller istället tummarna för min fina vän som ska göra IVF denna vecka.

Kram,
M

VUL imorgon kl. 10.30.
Hoppas innerligt att äggblåsorna vuxit och att slemhinnan blivit tjockare och i treskikt.
Och att de ringer och säger att östradiolet är högre..
Ja.. ingenting har ju funkat!
Ändå ska man dras med dessa biverkningar. Det skumma är ju att jag är på sprutdag 12, men har väldigt starka klimakteriekänningar (suprecur). Vallningarna är mest utmärkande.

Allting i mig just nu kretsar kring det här.
Jag tänker, jag känner, jag andas "IVF".
Man blir ju helt psykotisk på nå vis.

Kram,
M

Det är ju något som händer.
Jag har ju känningar i äggstockarna - kan inte de där äggblåsorna växa då!
Och östradiolet skjuta i höjden..
37 i östradiol.. jisses... och jag har tagit puregon i snart två veckor.
Mina suprecurbiverkningar är fortfarande ganska starka.
Jag har mycket vallningar - de borde ju verkligen ha börja avta nu..
Jag förstår ingenting.
Jag injicerar 300 Puregon nu, detta är min sprutdag nr 11.
Då borde väl klimakterikänningarna avtagit mer.
Jag är supertrött hela tiden dessutom.

Snälla, gode Gud.. hjälp mig!

Då har jag hämtat ut ytterligare en ampull med Puregon,
den andra får jag hämta ut på tisdag eftersom de inte hade den hemma,.
De ringde inte från kliniken idag.. Förmodligen hann väl inte labbet med provet innan kl 16.
Provet skulle komma till labbet kl. 14-15 ungefär.
Så... de ringer väl på måndag.
På måndag 10.30 ska jag återigen på VUL. HOPPAS innerligt att mina pyttepyttesmå tre äggblåsor har blivit större.
Hoppas verkligen.
Har mått bra idag.
Tänker fortsätta må bra i helgen också!

Kram

Jag åkte till min utbildning.
Satte mig i skolbänken, kände hur gråten låg nära.
Vi hade muntliga redovisningar idag och jag fasade för att ens behöva öppna munnen -
visste att det skulle komma endast ett illtjut och gråt då.
Läraren min, som vet om min resa, såg att det inte var som det skulle med mig så hon sa att jag fick lämna in allt skriftligt eftersom jag missade så mycket av redovisningarna när jag var på sjukhuset.
När det var dags för lunch gick jag och pratade med min lärare för att fråga hur mkt hon ville ha inlämnat.
"Men hur är det med dig egentligen? Du ser alldeles knäckt ut" säger hon... och där brister jag.
Jag stod och storgrät i korridoren i min lärares famn.
Underbara kvinna. Det var precis vad jag behövde just då.
Jag fullkomligt vräkte ut allt jag kände och hon fanns där.
Efter lunch kändes det bättre. Jag hade fått ventilera.

Vid 15.30 ringde de från kliniken. De ville att jag skulle öka Puregondosen till 300 och göra nytt VUL på måndag.
"Va? Ska vi fortsätta ändå?"
"Ja, vi får ju se vad värdet visade på blodprovet du tog idag.. Men fortsätt. Vi har skrivit ut två puregonampuller till åt dig".
Så... det gav lite hopp.
Jag ställde tusen frågor - men fick inga svar.
Ville veta vad det är för fel - "vi vet inte vad det beror på än".

Hoppas, ber, önskar...
Kram,
M